Jag börjar om, här och nu!

Jag vet knappt var jag ska börja. Vi som brukade fungera så bra ihop. Nu är det som om vi inte riktigt befinner oss på samma planet.

Som om vi glidit bort från varann och inte längre kan få kontakt. Tystheten skrämmer mig. Varje timme av obruten tystnad blir som en vägg emellan oss.

Jag vet att det är jag som ska ta första steget men jag vet inte hur. Kommer jag bli förlåten av dig bloggen?

 

© 2017, Jag tänker, alltså finns jag.. All rights reserved.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.