Schysta brön!

Schysta brön!

Det är något magiskt med att baka bröd. Man tar en grå klump bestående av konstiga svampar, strör över något man stulit från en bikupa, natriumklorid, vätska från kran och pressade växtdelar, rör ner två sorters torrt pulver, tillsätter ett par nävar frön.

Och sedan börjar det växa. Liksom av sig själv.

Och en dryg timme senare
finns där något annat, något nytt,

något som är mer än summan av delarna
inte en blandning utan något utöver,
levande,
och sedan, efter en tid inne i  värmen

emanerar något underbart ljuvligt.

Om man ett tag har sprungit fortare än man själv hänger med
rusat på genom vardagen utan andning och kontakt
är det en lisa för själen att sätta en deg, knåda den med sina egna händer
och beskåda dess förvandling. 
I köket grundar jag mig igen, jordar mig. Alla sinnen samspelar
och ens kärna återknyter till något ursprungligt.

Jag skulle bli väldigt tacksam om du ville lämna en kommentar.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Du har inte tillåtelse att kopiera detta innehåll.

%d bloggare gillar detta: