What’s the name of the game

What’s the name of the game

Det sägs att vårt val av metaforer styr vårt tänkande.

I poker räknar man med pott-odds. Det innebär att man bara ska satsa om sannolikheten för vinst är större än förhållandet insats/vinstpott.
Alltså: om jag har 25 % chans att få den vinnande handen, ska jag satsa endast om min insats motsvarar maximalt 25 % av den totala potten. 

1. Poker är 50 % skicklighet och 50 % tur.
Jag tror att detsamma gäller för livet i stort.

2. ”Tur” är när förberedelser möter omständigheter.
Alltså: en del av ens framgång beror på egna kunskaper och handlingar, medan resten är ren slump, eller åtminstone beroende av faktorer utanför ens egen kontroll.

1 och 2 sammantagna skulle man kunna påverka cirka 75 % av sin framgång i livet.

Så om man skulle leva enligt principen om pott-odds, skulle det betyda att man bara ska försöka något om ens egen insats motsvarar maximalt 75 % av den förväntade vinsten.

Med andra ord skulle man aldrig göra något om man inte räknade med att få tillbaka betydligt mer än man gav.

Men alla som spelar poker vet ju att nästa utlagda kort kan förändra pott-oddsen radikalt, både till det bättre och till det sämre.
Och eftersom man i verkligheten inte kan veta exakt VAD man skulle få tillbaka, blir man i praktiken tvungen att satsa även om pott-oddsen är emot en.
Så med andra ord är pott-oddsen ingen vägledning alls utanför pokerpartiet.

Och ändå tänker man: nej, det kan kosta mig för mycket. Det vore inte rationellt.
Vad räknar man med då? Inte är det rationellt i alla fall.

Men tillbaka till turen och skickligheten.
Om man då har lärt sig alla trick, följt alla regler och faktiskt spelat bra. Och det ändå inte funkar.
Är det då turen som avgör?

Men tur var ju förberedelse + omständigheter.
Så om man förberett sig? Och det ändå inte funkar.
Så det blir ändå en fråga om faktorer utanför ens kontroll. 

Och man tänker:
”Nu har turen gått åt fel håll så många gånger, så nu måste det rent sannolikt vara min tur snart.”

Om man bestämmer sig för att singla slant fem gånger, är det låg sannolikhet att man ska få Krona (eller Klave) alla fem gångerna. Men för varje enskilt kast är sannolikheten för Krona eller Klave 50/50. Oavsett hur många gånger man tidigare fått det ena eller det andra.
Man tänker lätt: Nu har jag fått Klave fyra gånger, så nu måste det vara mycket större sannolikhet att det blir Krona den här gången. Men det är det inte. Detta kallas ”gambler’s mistake”.

Det är trösterikt att veta att det inte alls behöver bli Klave för att det blivit det hundra gånger förr.
Det är samtidigt oroande att veta att det är lika stor sannolikhet för Klave vid nästa försök. 

Och att vad man än gör, så återstår alltid 25 % oberäkneligt okontrollerbart. Varje gång.

Metaforer styr vårt tänkande.
Livet kanske ändå inte är ett spel, Neil Strauss.

Det kanske är en dans.
Vad hände nu med sannolikheten?

Jag skulle bli väldigt tacksam om du ville lämna en kommentar.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Du har inte tillåtelse att kopiera detta innehåll.

%d bloggare gillar detta: