Folk älskar att komma dragandes med sina ”superknep mot förkylning”. Gemensamt för dem alla? De går ut på att blanda ihop ingredienser som var för sig är fullt ätbara, men som tillsammans bildar en smakupplevelse direkt hämtad från kemisk krigföring.
Lite som Chanel No 5 – fast för invärtes bruk.
En särskilt populär kulinarisk mardröm är Vitlöksdrycken. Den kommer i oändliga varianter, men basen är oftast densamma: varm mjölk med ett godtyckligt antal pressade vitlöksklyftor. Hur många?
Formeln lyder:
X = (din skrockfullhet²) × (hypokondri × magiskt tänkande × antal prenumerationer på Allers)
Släng i lite honung också – inte för att det hjälper, utan för att det förvandlar smaken från ”avloppsvälling” till ”söt avloppsvälling”.
Tillsätt därefter ingefära. Inte för förkylningen, utan för att den möjligen lindrar åksjuka – vilket kan vara bra eftersom kroppen reagerar exakt så när man försöker få i sig det här eländet.
Vill du gå all in? Ja men då är det dags för lokala variationer! In med valfria kryddor från helt andra matkulturer, gärna sådana som inte ens vill befinna sig i samma rum som mjölk, vitlök och honung.
Grundidén bakom dessa drycker verkar vara hämtad från talesättet ”Ont ska med ont fördrivas”. Lite som att rösta på KD för att få bort M – desperat, kontraproduktivt och mest pinsamt.
Men vet du vad? Vitlöksdrycken fungerar. Inte som botemedel – nej nej. Utan som socialt avståndstagande i sin mest effektiva form.
Dricker du den innan du blir förkyld? Då slipper du träffa folk som kan smitta dig. Dricker du den efteråt? Då slipper du träffa folk överhuvudtaget.
Den är alltså inte medicin. Det är ett preventivmedel. Mot mänsklig kontakt.
Vill du verkligen slippa förkylning? Drick den varje dag. Snart har du inga vänner kvar, men du är i alla fall ensam. Och frisk. På ett sätt.