Näst sista helgen i månaden måste vara den tråkigaste delen av varje månad.
Jag försökte sova så länge som möjligt. Sedan läser jag tills jag lessnar, spelar lite Monopol, plockar undan lite, donar med ditt och datt. Dagen är ett enda stort deja vu.
Sedan kommer jag inte på något mer att göra, och mer än halva dagen är kvar. Ingen verkar vilja göra något, inte med mig i alla fall, om man ska tro den stendöda telefonen. Jag planerar in att åka till sjukgymnastiken och träna senare. Ingen större lust, men något ska ju tiden fyllas med. Jag tänker, för femtiotolfte gången, att det är en slående diskrepans mellan antalet påståenden om vilket kap jag är och den i praktiken totala frånvaron av kapare. Funderar på om man kanske skulle gå och lägga sig redan vid 19, för att få slut på den här tråkjävla helgen så fort som möjligt.