Mirmen

Folk älskar att komma dragandes med sina ”superknep mot förkylning”. Gemensamt för dem alla? De går ut på att blanda ihop ingredienser som var för sig är fullt ätbara, men som tillsammans bildar en smakupplevelse direkt hämtad från kemisk krigföring.

Lite som Chanel No 5 – fast för invärtes bruk.

En särskilt populär kulinarisk mardröm är Vitlöksdrycken. Den kommer i oändliga varianter, men basen är oftast densamma: varm mjölk med ett godtyckligt antal pressade vitlöksklyftor. Hur många?

Formeln lyder:
X = (din skrockfullhet²) × (hypokondri × magiskt tänkande × antal prenumerationer på Allers)

Släng i lite honung också – inte för att det hjälper, utan för att det förvandlar smaken från ”avloppsvälling” till ”söt avloppsvälling”.

Tillsätt därefter ingefära. Inte för förkylningen, utan för att den möjligen lindrar åksjuka – vilket kan vara bra eftersom kroppen reagerar exakt så när man försöker få i sig det här eländet.

Vill du gå all in? Ja men då är det dags för lokala variationer! In med valfria kryddor från helt andra matkulturer, gärna sådana som inte ens vill befinna sig i samma rum som mjölk, vitlök och honung.

Grundidén bakom dessa drycker verkar vara hämtad från talesättet ”Ont ska med ont fördrivas”. Lite som att rösta på KD för att få bort M – desperat, kontraproduktivt och mest pinsamt.

Men vet du vad? Vitlöksdrycken fungerar. Inte som botemedel – nej nej. Utan som socialt avståndstagande i sin mest effektiva form.

Dricker du den innan du blir förkyld? Då slipper du träffa folk som kan smitta dig. Dricker du den efteråt? Då slipper du träffa folk överhuvudtaget.

Den är alltså inte medicin. Det är ett preventivmedel. Mot mänsklig kontakt.

Vill du verkligen slippa förkylning? Drick den varje dag. Snart har du inga vänner kvar, men du är i alla fall ensam. Och frisk. På ett sätt.

(Eller: varför människan inte bör ha tillgång till internet efter klockan 21.00)

Alltså.
Det är tre saker i livet som drar till sig fler kvacksalvare än en ortopedmottagning i Östeuropa efter ett VM i parkour:

sömnsvårigheter

hicka

halsont

Och med ”kvacksalvare” menar jag förstås människor jag älskar. Vänner. Släkt. Kollegor. Random tanter på Facebook Marketplace som svarar ”prova med ett kokt ägg i trosan” när man frågar om en begagnad köksstol är stadig.
Alla har ett tips. Ingen har evidens. Alla säger ”Det funkar för MIG” som om deras kropp vore ett fullskaligt kliniskt dubbelblindtest godkänt av Läkemedelsverket.

Senaste tipset jag fick:
Blöt en kökshandduk i kallt vatten.
Linda den runt halsen.
Plasta in dig som en dagligvarubutikens gurka.
Vira halsduk över alltihop.
Sov så.
Vakna frisk.

Och jag bara:
Javisst. Jag tar gärna tillfället i akt att förvandla mig till en sushirulle med andnöd.

Vad exakt är poängen? Är detta sjukvård eller BDSM för nybörjare?

Några obesvarade frågor:

Varför kallt vatten? För att halsont är kåt på frostskador?

Varför inte lägga handduken i plastpåsen? För att kvävas är en kul bonus?

Varför inte bara… ta en jävla värktablett?

Jag säger som jag brukar:
Om din ”kur” kräver mer logistik än ett IKEA-köksmonteringskit, då är det inte ett botemedel – det är ett mentalt stresstest.

Helenas Ultimata Lista över Saker Som Inte Botar Någonting – Släpp det bara™
Whisky:
Sorry alla hobbyalkisar – det här är inte ett husapotek, det är en ursäkt. Förkylning = virus. Whisky = sprit.
Sprit dödar inte virus. Det dödar bara samtalsklimatet och möjligheten att behålla kläderna på efter midnatt.
”Av alla medel som inte botar något är whisky det populäraste.”
– Okänd läkare, möjligen jag

Varm mjölk med vitlök:
Det här är inte huskur. Det är matmisshandel.
Det är som att koka julskinka i kanelte och kalla det fusion.
Och nej – du blir inte frisk av det. Din kropp bara ger upp av chock och kastar in handduken.
(Möjligen den där plastinpackade, kalla handduken.)

Te med honung:
Jaha. Sockerlösning och vatten.
Det är alltså Läkerol Light™.
Om detta fungerade – då skulle alla gymnasieelever med halsduk i juni vara immuna mot allt utom självömkan.

Gå baklänges på en kyrkogård visslandes Marseljäsen:
Detta funkar faktiskt.
Men mest för att ingen sjukdom vågar vara kvar i kroppen hos någon som är så jävla obehaglig.

Slutsats:
Om du är sjuk – vila.
Drick vatten.
Ta en Alvedon.
Be inte kroppen om ursäkt genom att trycka i den fermenterad lök eller sjunga uråldriga folksånger över en rykande kopp äppelcidervinäger.

Allt annat?
Känns ungefär som att försöka bota ett migränanfall med flöjt.

Och till dig som ändå vill bjuda in mig i en gruppchatt med tips om kokta citroner, bikarbonat i öronen eller silvervatten – tack, men nej tack. Jag har redan svårt att sova, jag vill inte dessutom må psykiskt dåligt.

Stephen King sa en gång att hans böcker var ”litteraturens snabbmat”, ett självironiskt och inte särskilt sant omdöme som sedan tyvärr hängde sig kvar som en evig degradering av hans berättarkonst.

Hur som helst slog det mig nyss att det faktiskt finns en litterär stil som jag tycker påminner rätt mycket om en viss sorts snabbmat.

Aggressiv Cynisk Sarkasm är på många sätt som Kebabtallrik Med Pommes Frites:

Billigt och snabbproducerat med välkända smaker. När det inre tomrummet blivit för stort slukar man anrättningen nästan otuggad. Men strax efter att mättnaden infunnit sig sitter man där med en dålig smak i munnen, ett lätt illamående och en skamsen känsla av att än en gång ha fallit till föga för självdestruktiviteten när man egentligen behövde något med mer fibrer.
Men det är ju så enkelt.
Och det är alltid ett säkert kort att bjuda på, eftersom det trots sältan egentligen är så husmanskost att köttbullar verkar rock’n’roll. Och praktiskt nog kan man servera anrättningen med en ironisk blinkning, så att man kamouflerar både sin oförmåga till andra smaker än överkryddat och sin ängslighet att behöva inse och erkänna sin egen banalitet.

…

…vilket skulle bevisas. Var det gott?

Missförstå mig inte – nog är det gott med en kebabtallrik emellanåt.
Men saker som i en aspekt verkar lika, kan ge upplevelser med väsensskilda kvaliteter.

Som att lyckas med något tillsammans, gentemot att vinna över någon annan.
Att skratta med, gentemot att skratta åt.
En genuin hyllning, gentemot en elegant sågning.
Att naket blotta sin hudlöshet, gentemot att chockera som blottare.

Och därför kommer Henrik Schyffert och Filip & Fredrik alltid att ha publik,
medan Tage Danielsson och Eddie Izzard har en plats i hjärtat.

För när skratten har tystnat vet minsta barn att sarkasm är ilska med sminket på.

Och ibland tänker man att man kanske är en pusselbit i ett annat pussel, inte just det här.
Sedan tänker man att man kanske är en bit i ett mer ovanligt pussel, som det inte finns så många av.

Eller man kanske är en av de ovanligare bitarna i det där pusslet, inte en av de hundra blå som bildar himlen eller en av de hundra brungröna som bildar gräset, utan kanske en av dom som bildar den där geten som betar nere i högra hörnet.

Eller så kanske man är en av de där udda bitarna som är lite felsågad.
Och sedan tänker man att man kanske inte alls hör till det där pusslet alls.
Eller man kanske inte ens är en pusselbit utan bara något spill som råkade komma med.

Eller så tänker man att man kanske inte alls är en pusselbit, utan en helt egen bild.
Eller kanske är man ett eget pussel med en massa bitar.
Och det kanske är ett annat pussel, inte just det här.
Ett mer ovanligt pussel, som det inte finns så många av.

Och man undrar om alla bitarna finns med. Eller om de stämmer med motivet. Och om det motivet är ett mer ovanligt motiv, som det inte finns så många av, och att det kanske är därför bitarna inte passar.

Och om någon kan lägga pusslet, eller kommer att, eller vill, och

om det i så fall är en annan läggare. som det inte finns så många av. och

man fattar ingenting, och ingen fattar någonting, och
de säger att man inte behöver fatta, att man inte kan fatta,

och när man inte fattar någonting av det som inte går att fatta,
så säger de: Men du fattar ju ingenting!

men man kanske fattar något annat, inte just det här.

men det fattas en bit.

men

Här är min impressionistiska beskrivning av världen och folket i den just nu:

ja nej ja nej ja nej ja nej ja nej

av på av på av på av på av

varm kall varm kall varm kall varm kall

hit dit hit dit hit dit hit dit hit dit

kom gå kom gå kom gå kom gå

Gah!
Och den stora tröttheten rullar in.
Nå, i morgon är en annan fredag.