men alltid ett men. Eller –

Och ibland tänker man att man kanske är en pusselbit i ett annat pussel, inte just det här.
Sedan tänker man att man kanske är en bit i ett mer ovanligt pussel, som det inte finns så många av.

Eller man kanske är en av de ovanligare bitarna i det där pusslet, inte en av de hundra blå som bildar himlen eller en av de hundra brungröna som bildar gräset, utan kanske en av dom som bildar den där geten som betar nere i högra hörnet.

Eller så kanske man är en av de där udda bitarna som är lite felsågad.
Och sedan tänker man att man kanske inte alls hör till det där pusslet alls.
Eller man kanske inte ens är en pusselbit utan bara något spill som råkade komma med.

Eller så tänker man att man kanske inte alls är en pusselbit, utan en helt egen bild.
Eller kanske är man ett eget pussel med en massa bitar.
Och det kanske är ett annat pussel, inte just det här.
Ett mer ovanligt pussel, som det inte finns så många av.

Och man undrar om alla bitarna finns med. Eller om de stämmer med motivet. Och om det motivet är ett mer ovanligt motiv, som det inte finns så många av, och att det kanske är därför bitarna inte passar.

Och om någon kan lägga pusslet, eller kommer att, eller vill, och

om det i så fall är en annan läggare. som det inte finns så många av. och

man fattar ingenting, och ingen fattar någonting, och
de säger att man inte behöver fatta, att man inte kan fatta,

och när man inte fattar någonting av det som inte går att fatta,
så säger de: Men du fattar ju ingenting!

men man kanske fattar något annat, inte just det här.

men det fattas en bit.

men

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Jag skulle bli väldigt tacksam om du ville lämna en kommentar.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.