I nästan halva sitt liv var hon min mormor, den bästa mormor jag kunde fått. ❤️ hon lärde mig mycket om livets klokheter, och det var till henne jag brukade ringa när det körde ihop sig i köket. Och det var henne jag kunde lyssna i timmar på när hon berättade om sin barndom i Finland. Hon som envist försökte lära mig finska, och som såg till att jag läste fader vår på kvällen. Älskade lilla mormor 💔
Tack för åren som gått, 2012 blev Norrbyn vårt hem, 2015 tog cancer en av oss. Nu 2018 ska Norrbyn bli någon annans hem.
Den här tiden för två år sedan satt jag på ett patientrum på axlagården, jag tittade på klockan, räknade Patriks pulsslag i minuten, jag frös, jag höll Patriks hand, han var varm. Jag försökte ta in vad som höll på att hända. Batteriet i telefonen hade tagit slut, och tiden kändes som en evighet, en timme till levde Patrik. Om en timme påbörjar vi det tredje året utan patrik.
Fy fan för cancer!
Klockan 22.08 var tiden då min man, lämnade livet med oss som familj för nya spännande äventyr, tiden då cancer och sjukdom tog överhanden och krossade en familj, tog min framtid, min sons pappa och Moas bonuspappa ifrån oss.
Sorgen är obeskrivlig, det är en lättnad att Patrik slipper kämpa mot sjukdom och smärta, men saknad och sorgen som vi andra lever kvar i är brutal.
Idag är nära nog en av de värsta dagar jag varit med om.
Mannen som jag lever med, som det var tänkt att jag skulle spendera resten av livet med, mannen som är pappa till min son blev hastigt sämre på några timmar, på morgonen var han klar och medveten, bara några timmar senare så var han knappt medveten om sin omgivning.
Vi har ju vetat att cancern kommer att förkorta hans liv, men att det skulle gå så här fort, att början på slutet är här nu.
Vi pratade med läkaren i morse, han var brutalt hård och ärlig att cancern är långt framskriden och att alla värden pekar på att det går snabbt nu.
Men jag kunde inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att det bara timmar senare skulle börja hända.
Så, om ni ser rader av utlagda brödsmulor, utrullade garnnystan eller andra hemgjorda snitslingar – var snäll och rör dem inte, för då hittar jag inte hem.
