Mirmen

Folk älskar att komma dragandes med sina ”superknep mot förkylning”. Gemensamt för dem alla? De går ut på att blanda ihop ingredienser som var för sig är fullt ätbara, men som tillsammans bildar en smakupplevelse direkt hämtad från kemisk krigföring.

Lite som Chanel No 5 – fast för invärtes bruk.

En särskilt populär kulinarisk mardröm är Vitlöksdrycken. Den kommer i oändliga varianter, men basen är oftast densamma: varm mjölk med ett godtyckligt antal pressade vitlöksklyftor. Hur många?

Formeln lyder:
X = (din skrockfullhet²) × (hypokondri × magiskt tänkande × antal prenumerationer på Allers)

Släng i lite honung också – inte för att det hjälper, utan för att det förvandlar smaken från ”avloppsvälling” till ”söt avloppsvälling”.

Tillsätt därefter ingefära. Inte för förkylningen, utan för att den möjligen lindrar åksjuka – vilket kan vara bra eftersom kroppen reagerar exakt så när man försöker få i sig det här eländet.

Vill du gå all in? Ja men då är det dags för lokala variationer! In med valfria kryddor från helt andra matkulturer, gärna sådana som inte ens vill befinna sig i samma rum som mjölk, vitlök och honung.

Grundidén bakom dessa drycker verkar vara hämtad från talesättet ”Ont ska med ont fördrivas”. Lite som att rösta på KD för att få bort M – desperat, kontraproduktivt och mest pinsamt.

Men vet du vad? Vitlöksdrycken fungerar. Inte som botemedel – nej nej. Utan som socialt avståndstagande i sin mest effektiva form.

Dricker du den innan du blir förkyld? Då slipper du träffa folk som kan smitta dig. Dricker du den efteråt? Då slipper du träffa folk överhuvudtaget.

Den är alltså inte medicin. Det är ett preventivmedel. Mot mänsklig kontakt.

Vill du verkligen slippa förkylning? Drick den varje dag. Snart har du inga vänner kvar, men du är i alla fall ensam. Och frisk. På ett sätt.

(Eller: varför människan inte bör ha tillgång till internet efter klockan 21.00)

Alltså.
Det är tre saker i livet som drar till sig fler kvacksalvare än en ortopedmottagning i Östeuropa efter ett VM i parkour:

sömnsvårigheter

hicka

halsont

Och med ”kvacksalvare” menar jag förstås människor jag älskar. Vänner. Släkt. Kollegor. Random tanter på Facebook Marketplace som svarar ”prova med ett kokt ägg i trosan” när man frågar om en begagnad köksstol är stadig.
Alla har ett tips. Ingen har evidens. Alla säger ”Det funkar för MIG” som om deras kropp vore ett fullskaligt kliniskt dubbelblindtest godkänt av Läkemedelsverket.

Senaste tipset jag fick:
Blöt en kökshandduk i kallt vatten.
Linda den runt halsen.
Plasta in dig som en dagligvarubutikens gurka.
Vira halsduk över alltihop.
Sov så.
Vakna frisk.

Och jag bara:
Javisst. Jag tar gärna tillfället i akt att förvandla mig till en sushirulle med andnöd.

Vad exakt är poängen? Är detta sjukvård eller BDSM för nybörjare?

Några obesvarade frågor:

Varför kallt vatten? För att halsont är kåt på frostskador?

Varför inte lägga handduken i plastpåsen? För att kvävas är en kul bonus?

Varför inte bara… ta en jävla värktablett?

Jag säger som jag brukar:
Om din ”kur” kräver mer logistik än ett IKEA-köksmonteringskit, då är det inte ett botemedel – det är ett mentalt stresstest.

Helenas Ultimata Lista över Saker Som Inte Botar Någonting – Släpp det bara™
Whisky:
Sorry alla hobbyalkisar – det här är inte ett husapotek, det är en ursäkt. Förkylning = virus. Whisky = sprit.
Sprit dödar inte virus. Det dödar bara samtalsklimatet och möjligheten att behålla kläderna på efter midnatt.
”Av alla medel som inte botar något är whisky det populäraste.”
– Okänd läkare, möjligen jag

Varm mjölk med vitlök:
Det här är inte huskur. Det är matmisshandel.
Det är som att koka julskinka i kanelte och kalla det fusion.
Och nej – du blir inte frisk av det. Din kropp bara ger upp av chock och kastar in handduken.
(Möjligen den där plastinpackade, kalla handduken.)

Te med honung:
Jaha. Sockerlösning och vatten.
Det är alltså Läkerol Light™.
Om detta fungerade – då skulle alla gymnasieelever med halsduk i juni vara immuna mot allt utom självömkan.

Gå baklänges på en kyrkogård visslandes Marseljäsen:
Detta funkar faktiskt.
Men mest för att ingen sjukdom vågar vara kvar i kroppen hos någon som är så jävla obehaglig.

Slutsats:
Om du är sjuk – vila.
Drick vatten.
Ta en Alvedon.
Be inte kroppen om ursäkt genom att trycka i den fermenterad lök eller sjunga uråldriga folksånger över en rykande kopp äppelcidervinäger.

Allt annat?
Känns ungefär som att försöka bota ett migränanfall med flöjt.

Och till dig som ändå vill bjuda in mig i en gruppchatt med tips om kokta citroner, bikarbonat i öronen eller silvervatten – tack, men nej tack. Jag har redan svårt att sova, jag vill inte dessutom må psykiskt dåligt.