Jag gör slut

Jag känner nu att jag är färdig. Det är lite blandade känslor dock. Dels; jag hinner inte/jag orkar inte/jag är för gammal för sånt här/jag vill inte hänga ut mitt liv mer osv. och dels lite rädsla inför att släppa taget. Att inte ”kunna” skriva mina tankar mer.

Det är ett stort kliv att ta, men det känns rätt och är något som vuxit fram under lång tid nu. Det jag vill dela öppet skriver jag på Facebook och privata saker tar jag med min familj. Jag kommer alltid dela med mig av mina åsikter ljudligt och jag kommer aldrig vara tyst när jag TYCKER.

Älskade lilla mormor ❤️

I nästan halva sitt liv var hon min mormor, den bästa mormor jag kunde fått. ❤️ hon lärde mig mycket om livets klokheter, och det var till henne jag brukade ringa när det körde ihop sig i köket. Och det var henne jag kunde lyssna i timmar på när hon berättade om sin barndom i Finland. Hon som envist försökte lära mig finska, och som såg till att jag läste fader vår på kvällen. Älskade lilla mormor 💔

Morsdag

Morsdag är en sån där svår dag för mig. En sådan där dag när det blir så tydligt att du inte längre finns med oss.

Inte för att jag saknar fina presenter eller middagar på restaurang. Jag behövde aldrig något av det. Inte heller för utebliven sovmorgon och lyxfrukost.

Men jag skulle så gärna vilja höra dig säga att du vet att jag gör mitt allra bästa. Jag skulle vilja höra dig säga vilken tur jag haft som fick just de här underbara ungarna. Jag skulle vilja att du höll om mig och sa att allt kommer att bli bra.

Jag skulle vilja att… du inte gått.

Igår

Fötterna slogs undan för mig och jag var helt oförberedd. Det kändes som att jag inte kunde andas.

Jag som trott att jag skulle klara gårdagen ganska bra … Jag har tyckt att jag mått rätt bra och inte känt mig så där oerhört trasig på ett tag. Jag hade fel. Så vansinnigt fel.

 

Snart börjar det tredje året.

Den här tiden för två år sedan satt jag på ett patientrum på axlagården, jag tittade på klockan, räknade Patriks pulsslag i minuten, jag frös, jag höll Patriks hand, han var varm. Jag försökte ta in vad som höll på att hända. Batteriet i telefonen hade tagit slut, och tiden kändes som en evighet, en timme till levde Patrik. Om en timme påbörjar vi det tredje året utan patrik.

Fy fan för cancer!

Jag börjar om, här och nu!

Jag vet knappt var jag ska börja. Vi som brukade fungera så bra ihop. Nu är det som om vi inte riktigt befinner oss på samma planet.

Som om vi glidit bort från varann och inte längre kan få kontakt. Tystheten skrämmer mig. Varje timme av obruten tystnad blir som en vägg emellan oss.

Jag vet att det är jag som ska ta första steget men jag vet inte hur. Kommer jag bli förlåten av dig bloggen?

 

Desiderata

Vandra lugnt i brådskan och larmet — minns vilken frid det kan finnas i tystnaden.

Lev i sämja med andra människor, så långt det är möjligt, utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt; lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse. Undvik bullersamma och stridslystna människor, för sådana är en plåga för sinnet.

Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du. Gläds åt det du uppnått och de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde.

Var försiktigt i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.

Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda.

Behåll en sund disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här. Oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla ej att världsalltet är sådant som det borde vara.

Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med dig själv.

Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig.

Desiderata, skriven år 1927 av Max Ehrmann

13 November

Klockan 22.08 var tiden då min man, lämnade livet med oss som familj för nya spännande äventyr, tiden då cancer och sjukdom tog överhanden och krossade en familj, tog min framtid, min sons pappa och Moas bonuspappa ifrån oss.

Sorgen är obeskrivlig, det är en lättnad att Patrik slipper kämpa mot sjukdom och smärta, men saknad och sorgen som vi andra lever kvar i är brutal.

 

10296167_467081860094410_8831109974804972947_o